Muut jutut
0
0

Sommarens trollsländor

Kesa2017_128

Sjöar av olika slag hör till trollsländornas livsmiljö.

Trollslanda_klacker_maskrosor027

En nykläckt ljusgrön trollslända med vingarna höjda över ryggen.

Vihrea_meri_pihlajat_236

Den tegelröda trollsländan är vanlig och flyger in i oktober.

Trollslanda klacker, maskrosor 032

Ful som stryk vandar en trollsländelarv fram mot vassbården på stranden.Trollslanda klacker, maskrosor 028

Som ung är större sjötrollsländan färgad i gult med mattblå fläckar på kroppen.

 

 

Text och foto: Hans Hästbacka

Trollsländorna är sommarens flygande diamanter. Färggrant mönstrade och med vingarna glittrande av solsken patrullerar de könsmogna hannarna sina revir längs stränderna. Varje hanne har ett eget revir, som han försvarar mot andra hannar. Reviret är hannens jaktområde, där inga andra trollsländor får vistas. I snabb flykt och med tvära vändningar och lufthopp fångar trollsländan bland annat flugor, mindre fjärilar och andra trollsländor – ofta mindre arter men egna artfränder duger också. Kannibalism är inte ovanligt i trollsländornas värld.

Effektivare jägare än trollsländor får man leta efter. Det gäller både de vuxna flygande individerna,  och larverna som lever i sin valda vattenmiljö från ett till sex år beroende av art och temperaturförhållandena i utbredningsområdet. I vattnet fångar trollsändelarverna vattenloppor och andra kräftdjur, andra sländlarver, grodyngel och fiskyngel. Allt som lever och rör sig och går att fånga duger åt sländelarverna. Målet är klart och enkelt: att äta så mycket som möjligt för att nå full larvstorlek. Sedan kan larverna bryta upp från sin vattenmiljö för att kravla sig upp på land för kläckningen. Det är möjligt bara sländelarverna lyckas undvika alla jagande fiskar, doppingar och dykänder i vattnet.

Trollsländehannens revir är också parningsrevir, där hannen tveklöst och framfusigt fångar in varje hona av egen art för att para sig med dem. Honor som inte är könsmogna undviker därför hannarnas revir och håller sig på annat håll, eller lever ett undaskymt liv i reviren, tills de nått könsmognad och är klara för parning. Av landets 55 trollsländearter är det endast de utsökt vackra jungfrusländorna, som består sig med sirliga uppvaktningar före själva parningen.

Efter kläckningen söker sig de nya fräscha sländorna till soliga och varma platser för att börja sitt liv som flygande jägare. Att se trollsländor på hyggen mitt i skogan eller på mindre vägar är vanligt men samtidigt lite förvånande. Trollsländorna är ju så stakt knutna till vatten. Dit återvänder efter en eller två veckor, då de blivit könsmogna och är klara att föra släktet vidare. Trollsländor är uthålliga och snabba flygare och vet samtidigt var lämpliga vattenmiljöer finns. Förmodligen känner de doften av vatten på långt håll.

Att betrakta trollsländornas vackra flykt och deras skickliga jakt längs stränderna hör till sommarens främsta nöjen. Ett nöje som räcker från början av juni och en god bit in i oktober, beroende på hur varm hösten är med frostfria nätter. Den fullvuxna trollsländan lever mellan två veckor till två månader baroende av art och även sommarens växlande väder. Kyliga och regniga perioder kan vara förödande för många trollsländor.

Varje trollslädeart har sin egna krav på vattenmiljön. Vissa arter lever endast vid bäckar med klart och rent vatten, andra vid långsamt rinnade åar eller i sjöar. Några arter har anpassat sig till ett liv i skärgårdens innersta och växtrika havsikar med låg sattenhalt och så finns det erter som lever på karga och blötlagda myrmarker. Större och mindre vatten är trollsländornas livsmiljöer. Larverna lever ju sitt liv i vatten, bara pH-värdena är tillräckligt höga och bytesdjuren talrika. I små sjöar, dammar och gamla sandtag får det dock inte finnas fisk i större antal. Fisken äter upp larverna, i värsta fall till sista individen om småvattnet saknar skyddande vegetation.

Har man turen med sig, får man följa med den fascinerande kläckningen. Den processen är  en mycket intressant händelse i trollsländornas liv. Sommardagen får gärna vara solig, varm och helst vindstilla. Då råder de bästa förhållandena för kläckningen. För ett tiotal år sedan råkade jaga vara på plats vid en havsvik, när större sjötrollsländan kläckte i stort antal.

Egentligen hade jag kommit ner till viken för att spana av fågellivet, och speciellt då svarthakedoppingarna sdom häckade med fyra par i den varma och skyddade viken. Vattenståndet var lågt på grund av ett högtryck och delar av den leriga bottnen var blottlagd strax utanför bården av vass. På lerbottnen vandrade ett trettiotal skrattmåsar omkring och plockade i sig ätbart. I kikaren såg jag att brunfärgade insekter målmedvetet vandrade på leran, från vattenbrynet mot vassbården. Alla stretade framåt i samma riktning och alla hamnade i skrattmåsarna krävor.

Jag råkade stå på ett ställe, där vattnet ännu nådde fram till vasskanten. Också där vimlade det av de brunfärgade krypen, fula som stryk som framstampade ur underjordens mörker. Trollsländelarver som klättrade upp för vasstrån, tills de hittade en plats med utrymme för de kommande vingarna. På nära håll kunde jag följa med några kläckningar och glömde totalt bort fåglarna i viken.

När en larv har klornat fast sig i sitt utvalda vasstrå, stelnade den till synes helt livlös. Men sedan sprack rygghuden upp och en ljusgrön, mjuk slända pressade sig fram ur larvhuden med huvudet och framkroppen först. Långsamt böjde sig den kläckande trollsländan bakåt i en mjuk båge och klornade sig fast i vasstrået nedanför den tomma larvhuden. De genomskinliga vingarna höjde sig småningom över trollsländans rygg, medan de fylldes med vätska.

Efter en kort paus bredde trollsländan ut sina fyra vingar åt sidorna, där vingarna torkade och stelnade. Så småningom färgades den gröna sländan i gult med ett mönster av mattblå fläckar på kroppen, som är större sjötrollsländans ungdomsfärg. Som könsmogen är arten matt blåfärgad. När sländan sedan flög bort på sin jungfrutur, hängde den tomma larvhuden kvar på vasstrået. Vilken fantastisk förvandling; en fulländad insekt med glittrande vingar och blåmönstrad kropp hade krupit fram ur den fula larvhuden. Vilken skön förvandling i den soliga och varma sommardagen!

Kommentit (0)

Jätä kommentti