Sommaren som blommade

En frisk västanvind råder och sopar som bäst himlen ren från förmiddagens tunga regnmoln. Genom det öppna vädringsfönstret hörs vindens susande i björkkronorna som redan fläckas av gula blad. På granntomten knarrar nötkråkorna torrt och ljudligt. De har plockat granngårdens cembratallar på alla kottar som de tömt på fröna. Men på marken ligger ännu några halvtömda kottar som nötkråkorna nu tullar på näringsrika frön.

Hösten är samlandets tid, åtminstone för nötkråkorna som skall leva hela vintern och våren på gömda cembrafrön. Själv sitter jag vid datorn och går igenom sommarens bildskörd för att samla på mig sommaren som blommade. Sommarminnena är värdefulla och bär oss vid behov genom en lång och mörk senhöst och vinter. Vi lever naturligt nog ett helt annat och friare liv på sommaren än under vinterhalvåret.

Jag har inte speciellt många vanor som jag håller mig till utan tar dagen som den kommer, läser när det lämpar sig och skriver när jag vill. Men morgonteet och dagliga cykelturer runt sjön ramar ändock lämpligt in vardagen. Cykelturerna ger en god kontakt med årstiderna och under sommaren skänker de blommande vägrenarna och dikeskanterna både ögonfröjd och glädje.

Det är trist nog en glädje som allt emellanåt får sina törnar när slåtterraseriet har svept fram längs vägrenar och dikeskanter och mejat ner blomsterprakten. Hur i all världen har vi låtit oss förblindas så av våra gräsmattor att vi även måste klippa alla vägkanter och dikesrenar rena flera gånger per sommar? Just längs vägar och diken har de vilda växterna funnit en fristad i ett kulturlandskap som i övrigt inte ger plats för blommande blåklockor, prästkragar och rödklöver.

Det skulle räcka gott med en klippning i slutet av augusti eller under hösten för att hålla vägkanter och dikesrenar lämpligt rena från skymmande växtlighet. Åtminstone kunde vi nöja oss med att slåtta endast en meter av vägkanten och låta de vilda växterna växa fritt på resten. Som läget är i dag slåttas många vägkanter helt och hållet och även den motstående dikeskanten, på en flera meter bred remsa som inte nyttar någon med ställer till stor skada för de vilda växterna och för insekterna som lever på växterna och deras blommor.

Jag hinner dock glädja mig under cykelturerna många gånger åt sommarens blommor, och även åt humlor och bin och fjärilar som söker pollen och nektar i blommorna. Bland sommarväxterna intar de många prästkragarna en av paradplatserna, för att de är så många och framträdande i sina vitgula färger. Sommarens största ansamling av prästkragar slog ut i blom under högsommaren i ett grunt och brett dike. Tusentals gula blomkorgar omgivna av de vita strålblommorna bildade ett hav av prästkragar i diket. I bakgrunden stod ett rödmyllat spjälstaket med en kortklippt gräsmatta innanför staketet.

Kontrasten var minst sagt iögonenfallande och visade vilket blommande överflöd sommarnaturen kan bjuda på och vilken ensartad kulturmiljö människan ofta skapar i trädgårdar: kortklippta gräsmattor som för det mesta inte används till någonting, varken till utespel eller siestastunder. När man ser alla gräsmattor kan man bara konstatera att människan blivit slav under gräsmattan i stället för att nöja sig med en mindre gräsmatta kantad av en blommande sommaräng där humlor och bin kan föda sig.

Andra favoriter bland sommarblommorna är blåklockan och dess nära släkting ängsklockan som trivs bra på de sandiga och relativt näringsfattiga vägrenarna och dikeskanterna. Speciellt blåklockorna har en ljuvlig och milt sommarblå färg i sina klockor medan ängsklockan ofta nog har en lila anstrykning i sina klockor. Oberoende av art har de olika klockarterna en sannskyldig förmåga att fånga ett koncentrat av sommaren i sina klockor. Råkar några humlor dessutom besöka klockorna som man som bäst beundrar eller fotograferar är sommarupplevelsen fullkomlig. De olika klockarterna hör till humlornas favoritblommor.

En fantastiskt vacker kombination av ängsklockor och prästkragar fick vi se och fotografera under en av sommarens färder mellan Haapajärvi och Närpes. Strax efter midsommaren körde vi till Närpes för några dagar på skäristugan i Norrnäs där bland annat kustlabbarnas halvvuxna ungar väntade på att ringmärkas. Redan på långt håll såg vi ett långt avsnitt av den vindlande landsvägen i Halsua kantas av en veritabel sommaräng av blåklockor och prästkragar. En dylik sommartavla kan man bara inte köra förbi. Den måste givetvis beundras och fotograferas innan färden västerut kunde fortsätta.

I bakgrunden skymtade några bondgårdar, en av dem omgiven av gamla och högväxta lönnar. Det kändes som om vi såg ett stycka odlingslandskap från en svunnen tid när det fanns gott om utrymme för sommarens blomsterprakt längs vägar och odlingar. Här fanns ett slående vackert bevis på att det även i dag är möjligt att ge plats åt de vilda blommorna i kulturlandskapet bara människan håller slåttermaskiner och giftsprutor i schack. Vi hade lika stor anledning att glädjas åt det blommande vägavsnittet på hemvägen en vecka senare.

De blommande stränderna och utskärsholmarna är tryggt förskonade från människans klåfingriga röjarmani, förutom förstås många sommarstugetomter som har förvandlats till grönskande gräsmattor. Grågässen och de vitkindade gässen i skärgården tackar förstås och betar av hjärtans lust på de saftiga gräsmattorna som ofta nog har kryddats med extra god vitklöver. På familjeklanens egen stugtomt är allt vad gräsmatta strängt förbjudet. Vem vill slösa bort dyrbar sommartid på att klippa gräsmatta och räfsa gåsskit när man i stället kan göra en båtutfärd eller ligga i hängmattan och lyssna på sommarens mångahanda ljud?

På många utskärsstränder dominerar gult under högsommaren och en bit in i sensommaren. Den högvuxna renfanan med sina gula, täta och små blomkorgar växer ibland i stora ruggar på sandiga och steniga stränder och utskär. Både fjärilar, blomflugor och skalbaggar besöker gärna de blommande renfanorna. Renfanan hör samtidigt till de gamla läkeväxter som fortfarande har sin förmåga kvar för den som vill lindra olika åkommor med kunskap och försiktighet.

Bland de många stränder som vajade av blommande renfanor i julisommaren var kanske Enskärsbådans norra udde i Nämpnäs skärgård den praktfullaste. På den steniga udden var renfanan den dominerande sommarblomman. Förunderligt att karga stenstränder kan föda en sådan blomsterprakt!

Utskärens andra blommande ört i gult är utan tvekan gulsporren som kan bilda lika täta bestånd som renfanan. Jag har alltid tyckt om utskärens gulsporrar som blommar både rikligt och länge under högsommaren och sensommaren. De långtungade humlearterna är av samma mening och flyger flitigt från blomma till blomma. När jag fotograferade blommande gulsporrar på Svartgrynnan i Nämpnäs där ett av ”mina” labbpar årligen häckar hade jag sällskap av många humlor som sökte nektar i de djupa blommorna och samtidigt blev pudrade med pollen.

Gulsporren har specialiserat sig på långtungade humlor som är starka nog att öppna de hårt slutna blommorna för att komma åt nektar och pollen inne i blommorna. Under sitt bändande och bökande i blommorna sköter humlorna om den livsviktiga pollineringen. Gulsporrens långa blomningstid är därtill en säker nektar- och pollenkälla för de långtungade humlorna. Både gulsporren och renfanan har etablerat sig på vägslänter och längs dikeskanter och passar gott i den naturvänliga trädgården där de sköter sig själva till nytta och glädje för många pollinerande insekter.

Som en trevlig kontrast till den gula och rikliga blomningen på skärgårdsstränder och utskär har gullriset stigit fram under den gångna sommaren. Gullriset är vanligt förekommande i hela landet, bland annat i tallskog där gullrisplantorna inte blir särdeles höga eller rikblommiga. Men de finns och blommar här och var i tallskogen där inga andra örter tycks trivas. Under sommarens besök i Salamajärvi nationalpark var gullriset ofta den enda högsommar- och sensommarblomman på många ställen. För dagfjärilar är det blommande gullriset i skogarna viktigt. Jag hade turen att få fotografera en nektarsökande citronfjärilhona på blommande gullris en solig och torr sommardag i slutet av juli månad. Det korta mötet visade hur livsviktiga de blommande örterna är för fjärilar och andra insekter.