Indiansommar råder när jag skriver den här texten. Det är soligt och varmt med strödda moln vandrande under en blå himmel. En svag västlig vind får sjön att kåras i solglittrande småvågor. Rönnar står i vackert solljus och flammar i gult, orange och rött. Hösten är på sitt bästa och vilar i sin egen färgfyllda tid.
I ett fack för sig har jag samlat några blomsterminnen från sommaren som varit. En handfull blomsterfoton som jag tagit under återkommande pendlande mellan Haapajärvi inne i landet och västkusten i Österbotten. Blomsterminnen som visar att sommaren blommade både rikligt och vackert där vi låter örterna växa fritt, eller där vi enkom skapar blomsterängar med tanke på sommarens skönhet och det lokala insektlivet.
Sådana blomsterängar är helt avgörande för de pollinerande insekterna som samlar både nektar och pollen som insekterna levar av som vuxna och även matar sina larvermed som humlorna gör. Utan insekter ingen pollinering varken i naturen eller i våra trädgårdar där många av växterna är helt beroende av pollinerande insekter som humlor, solitära bin och flugor av många arter. Tänk bara på våra äppelträd och bärbuskar vars blommor måste pollineras av insekter för att ge oss en skörd av äpplen och bär.
Den första bilden visar en torr ängsmark med blommande prästkragar som finns i Nivala en halvtimmes bilfärd från Haapajärvi. Den är enkom skapad av staden för att ge ett korsningsområde av fyra vägar en tilltalande sommarfägring så länge prästkragarna blommar. Prästkragarna har en riklig frösättning som ger nya plantor och en kontinuerlig blomning under kommande somrar. Prästkragarna sköter med andra ord om sitt eget fortbestånd på den torra ängsmarken.
Den andra bilden visar en slåtteräng halvvägs mellan Nivala och Haapajärvi. Ängen var ett blommande blått hav av ängsklockor som erövrat hela slåtterängen. Vilken glädjande blomsterskönhet i det vidsträckta odlingslandskapet som domineras av vallodlingar och spannmålsfält där inga vilda örter längre finns. Vi har utrotat alla örter och vilda gräs från åkrar och vallar och samtidigt utarmat insektlivet.
Här är slåtterängen full med blåklockor och torrängen med alla blommande prästkragar livsviktiga inslag i landskapet, både med tanke på insekterna och den skönhet som blomsterängarna skänker landskapet och människan. Alltför ofta glömmer vi bort skönheten i vårt rationella odlande, och i skötseln av parker, gräsmattor och alléer där allt skall vara kortklippt och slätstruket.
Den tredje bilden visar en odlad blomsteräng i Molpe som blommade både länge och väl och tidvis dominerades av blåklintar i olika färgnyanser, tidvis med ett färgrikt inslag av häftigt röda vallmoblommor.
Det var en fröjd att ta en paus i bilkörandet för att fotografera den mångåriga blomsterängen som är skapad enkom för det lokala insektlivet. Ju längre en sådan blomsteräng får existera desto fler blir insekterna. Det tar ju sin tid innan de pollinerande insekterna blir fler, första året ett mindre antal humlor, blomflugor och fjärilar men redan följande sommar betydligt fler. Det är bra att minnas för den som skapar en blomsteräng på tidigare slåtterängar eller mindre åkerlyckor, eller hemma på egen gård där en del av gräsmattan fått vika undan för en nyetablerad blomsteräng. Vi människor har alltför ofta ett kort och otåligt tidsperspektiv på naturen som behöver sin gilla tid för att återkomma till en långvarigt odlad mark som i detta fall.
Blomsterängen i Molpe var samtidigt en självplocksäng där man får plocka sig en bukett blommor för en liten slant. Markägaren hade satt upp en skylt som vänligen uppmanade plockarna att röra sig försiktigt på ängen och inte trampa ner de blommande växterna. För att en blomsteräng med självplock skall vara till nytta för de pollinerande insekterna ända till slutet av blomningen är det förstås nödvändigt att avsluta självplockningen innan alla blommor är bortplockade. Även med tanke på att den mångåriga blomsterängen skall kunna fröa av sig och ge nya plantor till nästa sommar är det bra att avsluta självplockningen i tid.
Den fjärde bilden är från Sundom där blommande solrosor lyste solgula på en tidigare äng mellan vägen och Sundom prästgård. Även solrosorna är till stor nytta för det lokala insektlivet med humlor, blomflugor och skalbaggar frossande på blommornas rikliga pollen och utbudet av nektar. Det är ju så de blommande örterna lockar till sig insekter för att få pollineringen omskött.
Även solrosängen hade självplock med besökande familjer som kom till ängen för att hämta ett fång solrosor. Här som i Molpe behöver en del solrosor få stå kvar med tanke på insekterna. Humledrottningar och en del fjärilar som övervintrar som vuxna behöver tanka nektar så länge som möjligt under hösten, de sista under höstens indiansommardagar då solvärmen är tillräcklig för att insekterna skall kunna flyga. Blommornas sockerrika nektar används till en del av insekterna för stunden, som föda för dagen och som flygbränsle. Men ännu viktigare är förrådet av fett som insekterna kan lägga upp på hösten tack vare nektarn. Det fettet används inte under vinterdvalan men är nog så viktigt på våren då de övervintrande humlorna och fjärilarna börjar flyga och det är tunnsått med blommande växter – fram tills dess att videt och sälgar börjar blomma.
Då finns det gott om nektar och pollen att hämta för de vårflygande insekterna. För humledrottningarna som skall etablera nya samhällen är det blommande videt och de blommande sälgarna helt avgörande.
Den femte och avslutande blomsterängen fanns i Kaitsor, eller Kajtsor som den humoristiska skylten vid busshållplatsen meddelade. Den ängen blommar fortfarande i skrivande stund om inte nattfrosten varit på besök någon stjärnklar höstnatt. Här var utbudet av blommande örter både mångsidigt och rikt – bland annat hetsigt röda vallmoblommor, milt ljusröda malvor och gulvita tagetes som alla hade lockat fjärilar, humlor, blomflugor och skalbaggar till den vidsträckta blomsterängen. Till trevnaden på platsen bidrog också en stor flock med starar som flög av och an över området i ett par repriser.
Man kan bara hoppas att den spirande blomsterängskulturen växer till sig under kommande år. Blomsterängar är vackra och direkt nödvändiga för det lokala insektlivet. Här kan vi kombinera två goda saker och även låta den sprida sig till våra trädgårdar, och till de kortklippta och sterila gräsmattorna som stjäl tid och energi av oss under sommaren. Många städer har under de senaste åren vackert nog anammat blomsterängskulturen.
Egnahemshusen i Finland har en sammanlagd gårdsareal på 1 500 kvadratkilometer varav det mesta är kortklippta gräsmattor. Det motsvarar den totala arealen hos 33 nationalparker, en svindlande stor areal. Om husägarna skulle skapa blomsterängar på hälften av den sammanlagda gårdsarealen, i stället för heltäckande gräsmattor, skulle den sammanlagda arealen av blomsterängar vara överväldigande i vårt land. Till stor glädje för alla som älskar den blommande sommaren, och till ovärderlig nytta för insekterna och alla insektätande fåglar som gärna häckar i vår närmiljö bara det finns sommarblommor och insekter i omgivningen.
Torrängen i Nivala dominerades av blommande prästkragar som hör till sommarens främsta blommor.
Den vidsträckta blomsterängen i Kaitsor blommade rikligt av många och färggranna örter.
Även i Sundom fanns det en blomsteräng för solrosor mellan vägen och Sundom prästgård.
I den mångåriga blomsterängen i Molpe lyste vallmoblommor fram bland alla blåklintar.
Ett blått hav av blommande ängsklockor – vilken skönhet under den blommande sommaren!
