De blommande näckrosorna hör högsommaren och sensommaren till, då små sjöar, lugna vikar av större sjöar och åmynningar samt lugna partier av småbåtshamnar kan vara mönstrade av näckrosornas stora flytblad och vackra blommor.
Ja skönheten gäller inte alla näckrosor. Den är förbehållen de vita näckrosorna medan de gula näckrosorna har anspråkslösa blommor i gult, eller gröngula som hos dvärgnäckrosen. Det finns med andra ord två arter av gula näckrosor, medan de vita är tre till antalet: vit näckros som har den största blomman, följd av den något mindre nordnäckrosen och så den minsta finsk näckros.
Sällsynt förekommande finns även en röd variant av den vita näckrosen. Den röda i olika schatteringar är fridlyst i hela landet och det är nödvändigt för att inte blomsterälskare skall gräva upp dem och flytta dem till egna dammar och andra småvatten i hemknutarna. Men i dag finns det odlade röda näckrosor i en del kommersiella trädgårdar och där kan den som förälskat sig i röda näckrosor köpa sig egna exemplar att odla och vårda.
Den vita näckrosen har de största blommorna som kan vara drygt 20 centimeter från kant till kant, för övrigt den största av alla blommor hos alla våra växtarter. Den vita näckrosen har en sydlig förekomst i vårt land medan nordnäckrosen och finsk näckros har en vidare utbredning i större delen av landet.
Både hos de vita näckrosorna och hos de gula bildas rätt ofta hybrider mellan de olika arterna och det gör artbestämningen omöjlig ibland. Dessutom kan hybriderna korsa sig med de ursprungliga moderplantorna något som gör artbestämningen ännu krångligare. Med det ger näckrosorna katten i och lever ett frikostigt sexliv över artgränserna.
Ett har alla näckrosorna gemensamt och det är den tjocka, långa och näringsrika jordstammen som sitter förankrad i bottendyn med ett flertal rötter. Jordstammen är näckrosornas centrala livscentrum, som övervintrar i bottnen och där nya stjälkar för blad och blommor växer fram varje sommar. Den gula näckrosen har både flytblad och undervattensblad, medan de vita näckrosorna endast har flytblad. Bladen har klyvöppningarna, eller växtens andningshål, på ovansidan för att möjliggöra den livsviktiga andningen. De flesta landlevande växter har sina klyvöppningar på undersidan av bladen för att minska på avdunstningen. Någon risk för uttorkning genom en livlig avdunstning råkar inte näckrosorna ut för, vattenlevande som de är. 
En del av näckrosbladen blir mer eller mindre sönderätna under sommaren av olika insektlarver.
Insekter av många arter nyttjar ofta näckrosblad att sitta på som det här paret av rödögd flickslända.
Den gula näckrosen höjer, till skillnad från de vita, sina blommor över vattenytan och står öppna under hela blomningen.
Det finns tre arter av vita näckrosen. Den finska näckrosen är den minsta både när det gäller blommorna och bladen.
Nordnäckrosen har stora, vita och flytande blommor som lockar till sig många pollinerande insekter.
Stjälkarna är ihåliga och luftfyllda och tjänar två syften. Dels skall de höja bladen och blommorna upp till vattenytan, dels skall de förse jordstammen med det livsuppehållande syret. Näckrosorna är fulländade för sitt vattenliv och bildar stora och till synes eviga bestånd på sin växtplats, så länge platsen är vattendränkt år ut och år in och inte råkar ut för människans slåtter eller muddringar. I karga sjöar kan bisamråttor utrota glesa bestånd av vita näckrosor genom att äta upp de kolhydratrika jordstammarna. Lyckligtvis har den nordamerikanska bisamråttan försvunnit från de flesta sjöar i dag och utgör inte längre något hot mot näckrosorna.
De gula näckrosorna höjer sina små blommor en bit ovanför vattenytan där de står utslagna under hela blomningen. De vita näckrosorna har flytande blommor som öppnar sig till dagen och stängs till natten. Under kalla eller regniga dagar öppnar de vita näckrosorna inte sina blommor över huvud taget. Besökande insekter som skalbaggar och blomflugor flyger inte under sådana dagar och då är det ingen vits för de vita näckrosorna att öppna sina blommor och bjuda ut det rika pollenet som insekterna skall föra till följande blomma. Dessutom klottar regnet ner de öppna blommorna och det är inte bra för pollenet och nektarn.
När blommorna är pollinerade sluter de sig och dras ner under vattenytan där fröna mognar inne i frökapslarna i skydd av det omgivande vattnet. En beundransvärd funktion som hindrar olika insekter att äta upp de mognande fröna i kapslarna. Vid full mognad på hösten lossnar fröna som är försedda med luftdynor som gör det möjligt för fröna att spridas med strömmar och vågor innan de sjunker ner till bottnen och kan gro.
Att sitta vid en näckrosdekorerad sjö eller åmynning i soligt sommarväder hör till sommarens fina stunder. Både trollsländor och flicksländor flyger över de blommande vattenytorna och nyttjar ofta näckrosbladen för vilostunder och för att spana efter byten eller en partner att para sig med. Dessutom kan färdigt parade honor kopplade till sina hanar lägga ägg från kanten av ett blad eller helt sonika krypa ner en bit under vattenytan för att sköta om äggläggningen.
Har man tur uppenbarar sig en lärkfalk eller två och ställer till med jakt på trollsländor som är en viktig föda för de små och vindsnabba falkarna. Sådana stunder belönas man rikligt för sitt stillasittande vid en näckros-sjö. Med så är det ju ofta under vistelser i naturen. Sitt bekvämt och stilla på en intalande plats i naturen så får du se en hel del! Ju mer man smälter in i naturen desto mer får man se och uppleva.
Det kan vara bra att ha några näckrosblommor på nära håll, för då blir man varse hur blomflugor och skalbaggar flyger mellan de olika blommorna för att äta pollen och nektar. Och på flytbladen samlas allt emellanåt skalbaggar, skinnbaggar och flicksländor för att vila eller spana efter byten. För insekterna är ett enda blad en hel liten värld att vistas på.
Bland de många flytbladen ser man också en del blad som är ätna av insektlarver. En del blad kan vara fulla med hål eller så mönstrade av larver som äter sig fram inne i bladen. Det är naturligt att näckrosbladen lockar till sig ett flertal gnagande insekter som upptäckt att bladen är näringsrika och lätta att äta av. Så har vattenaloemott, dammott, näckrosfluga och näckrosmott specialiserat sig på näckrosblad, där de här insekternas larver lever helt på näckrosblad. Någon brist på den varan finns ju inte i ett större bestånd av näckrosor.
Även under bladen lever många småkryp såsom hattsvampliknande amöba, trumpetdjur, rörglattmaskar och mossdjur av flera arter. För oss vanliga dödliga är alla de här småkrypen okända, men för en expert på näckrosornas ekologi och de välkända och visar att näckrosorna skapar en hel värld på sin vattenfamnade växtplats.
Den mer eller mindre dominerande mattan av näckrosornas flytblad ger också skydd åt uppväxande fiskyngel och vattenlevande insekter, som helst inte vistas i direkt solbelysta vatten men gärna i den grönskuggiga värld som flytbladen skapar. Under solstekta sommardagar hindrar även näckrosbladen ytvattnet att bli för varmt, eftersom bladen suger i sig en del av solvärmen och även reflekterar en del av ljuset. Näckrosornas värld är därmed en bra värld för många insekter och fiskar.
Text och foto: Hans Hästbacka
