Under senaste sommar uppstod en slags diskussion om ytterligare utökat ansvar att själva ta hand om sina äldre släktingar. Detta som en följd av svag ekonomisk tillväxt och det ekonomiska tryck som just nu riktas på vår social- och hälsovård. I ett fritt land är det förstås tillåtet att fundera på vadsomhelst, men personligen har jag gjort mitt bästa för att skjuta ner denna tanke i olika forum. Varför? Jo, eftersom människor i alla tider – så även nu – burit och bär ett stort ansvar för sina nära och kära. Vi skall definitivt inte återgå till en tid där det enda alternativet var att ha tre generationer hemma under samma tak. Det bör och skall även framöver vara möjligt för alla att komma in i ett välfungerande och tryggt system för äldreomsorg. Det är både en skyldighet och hederssak att ta hand om våra seniorer – en generation som byggt Finland.
I ett land med ett av världens högsta skattetryck bör även stödet till barnfamiljer, specialsjukvården och allt annat vårdrelaterat hålla världsklass. Trots ständiga behov av utveckling har vi ett mycket jämlikt och bra system i dagens Finland. De allra flesta medborgare är mycket nöjda med tjänsterna – när de väl kommit in i systemet. Att vårdkostnaderna ökat beror till stor del på att vården blivit bättre, vårdmetoderna utvecklats och medicinerna mer effektiva och därmed ofta även dyrare. Vi måste svänga diskussionen och nå konsensus om att vård av världklass är något vi skall eftersträva och något vi skall vara stolta över!
Man blir mellan varven förvånad över hur ofta samhällsdebatten kan lyckas förlora förståelsen för de mest grundläggande sambanden mellan välfärd, ekonomi och regional utveckling. När det talas om konkurrenskraft, export och innovation glömmer många att utan fungerande vård och välmående medborgare finns ingen arbetskraft – och utan arbetskraft ingen tillväxt. Trots det behandlas vården i alltför många sammanhang, inte minst inom de senaste reformerna inom social- och hälsovården, enbart som rader av siffror i en Excel-tabell. Då kan det lätt glömmas vilken fundamental uppgift den trots allt utgör för vårt samhälle – såväl på individ- som på systemnivå.
Ministeri Strand keskusteli budjettikomissaari Pjotr Serafinin kanssa Brysselissä.
Jag har under flera omgångar, under tider då SFP suttit med i både regering och opposition, upprepat samma enkla buskap, som redan minister Juha Rehula i samband med fulljourskampen i tiderna fick höra: vården och jouren i Vasa, Österbotten och Finland måste utvecklas, inte avvecklas. Ett starkt sjukhus är en grundförutsättning för ett starkt och mångsidigt näringsliv. Och ett starkt näringsliv genererar resurser till ännu bättre vårdservice.
Jag är nöjd med att vi kunnat bidra till att katten äntligen har lyfts på bordet. Dagens finansieringsmodell för välfärdsområden fungerar inte, tvärtom – rejäla korrigeringar bör fås till stånd. Det snedvridna och ofta mycket ologiska och orättvisa nollsummespelet bör reformeras. Jag har själv lyft – och kommer att fortsätta lyfta – frågan flera gånger åt samlingspartiets ansvarige minister samt fört fram vår åsikt i ministerarbetsgruppen för ett hållbart välfärdssamhälle, som jag är medlem i. Nu måste vi gemensamt rätta till den modell som uppgjordes under senaste regeringsperiod och våga se på saken på nytt. Det är möjligt, eftersom SFP sitter med även i nuvarande regering. Alla partier och hela samhället bör fås med i arbetet att stolt utveckla vårdservicen!
