Jag kör genom ett vintrigt och solbelyst landskap där alla träd och buskar står överhöljda av rimfrost. Ett storslaget vinterlandskap som i flera veckor djupfrysts av kölden och där luftens fuktighet samlats som rimfrost i träden. En rimfrost som brukar komma och gå i takt med svängningarna i vädret, men inte så denna vinter med ett istadigt högtryck som legat över landskapet i flera veckor. Vi kommer att minnas den här vintern som rimfrostvintern framom många andra.
Nu i skrivande stund håller varmare luft på att breda ut sig söderifrån och når enligt väderleksprognoserna Österbotten om ett dygn. Då smälter den sista rimfrosten bort i sköna marsdagar med sol och några plusgrader om dagarna och minusgrader om nätterna. Just så som mars månad gärna får börja, då vintern hänger kvar men våren gör sig påmind. Huruvida mars blir den sista vintermånaden eller den första vårmånaden beror helt på vädret. Ofta nog delar vintern och våren på mars månad, på ett trevligt och ljusmättat sätt med den slutliga brytningen från vinter till vår när Vårdagjämningen infaller den 21 mars. Efter den dagen har vintern föga att säga till om.
Men åter till min vintriga bilfärd vars mål är en isfri bäck som aldrig fryser helt till, inte ens under de kallaste vinternätterna. Det iskalla och ständigt strömmande vattnet håller bäcken bitvis öppen och det är avgörande för strömstaren, som hos oss övervintrar vid bäckar, åar och älvar med de mest strömmande partierna isfria. De övervintrande strömstararna kommer från fjällområdena i Norge och Sverige under senhösten till våra vattendrag för att stanna vintern ut, innan de återvänder i mars eller april till sina häckningsplatser uppe i nordväst.
Bäcken är ingen märkvärdig bäck. Den får sin början i södra kanten av en relativt stor sjö som till stora delar är skogbevuxen längs stränderna. Endast på en par kilometers sträcka bryts de skogklädda stränderna längs den norra strandlinjen av odlingar och bebyggelse. Ett tilltalande kulturlandskap i sjöns geografi och även den naturligaste platsen för bebyggelsen och odlingarna, som har storskogen i ryggen som skydd mot kalla nordanvindar och som ligger mitt i vårsolens och försommarens gassande och värmande solsken.
Sjön är fiskrik och relativt karg till sin natur. Odlingsmarkerna har inte nämnvärt påverkat vattenkvaliteten till det sämre med gödningsämnen och bekämpningsmedel. Gårdarna är kreatursgårdar med den mesta odlingsmarken täckt av vallodlingar och betesmark, som ständigt skyler marken med sin gröda och effektivt binder näringsämnen.
Sjöns över lag goda vattenkvalitet är lika avgörande för strömstaren som den isfria bäcken är under vintern. För i vatten med en god kvalitet lever en mångfald vattenlevande insekter, som naturligt nog ständigt följer med det utrinnande vattnet ner i bäcken – eller som lever hela sitt liv i rinnande vatten som många av nattsländornas larver. De här larverna gömmer sig i höljen som de bygger av sand eller växtdelar och kallas ofta för husmaskar. Larvstadiet räcker normalt ett år medan de vuxna sländorna flyger från några timmar till ett par dygn då de svärmar, parar sig och lägger de befruktade äggen i vatten.
Nattsländelarverna och andra vattenlevande insekter är strömstarens stapelföda året runt, inte minst under vintern då inga andra insekter är i farten. Där strömstaren finns och lever gott finns det med andra ord vattenlevande insekter som är beroende av en god vattenkvalitet. För ornitologen eller en allmänt naturintresserad människa är strömstaren vid en bäck eller å en viktig indikatorart, som berättar om ett bra vatten och rikligt med insekter. Att se och betrakta en strömstare en vinterdag vid en bäck är med andra ord en dubbelglädje.
Jag stannar på parkeringsplatsen intill bäcken, som strömmar fram under vägen och fortsätter mer som ett dike än en bäck genom åkrarna bredvid vägen för att tömma sitt vatten i en nedanomliggande sjö bortom en tallbevuxen myrmark. Ovanom vägen rinner bäcken fram i sin fåra ett hundratal meter och det är där som strömstaren håller till. Det övre bäckavsnittet räcker till för en strömstare, medan ett par andra strömstarar finns i bäcken ute på åkern där snöhöljda buskar ger ett gott skydd mot jagande hökar.
Även en utter har besökt bäcken under sina långa strövtåg i markerna.
Nedanom vägen övergår bäcken i ett dike som tömmer sitt vatten i följande sjö.
Rund och mörkbrun och med ett lysande vitt bröst står strömstaren på iskanten.
Strömstararnas bäck är en anspråkslös bäck men med en god vattenkvalitet.
Över allt i landskapet står träden inhöljda i gnistrande vit rimfrost.
Strömstaren ovanom vägen sitter på iskanten, förargligt långt borta från vägen med tanke på fotograferingen. Men han fastnar i alla fall på bild, något diffus i konturerna men väl synlig i sin mörkbruna fjäderdräkt med det vita bröstet lysande mot det mörka vattnet. Det vita bröstet är till god hjälp under strömstarens insektfångst i bäcken, för bröstet lyser upp bäckbottnen och gör det lättare för strömstaren att se husmaskarna och andra insekter. För att bättra hållas under vattnet har strömstaren kompakta och tunga ben till skillnad från de andra fåglarnas ihåliga och lätta ben. Och så rör han sig obehindrat under vattnet med hjälp av vingarna som hålls mer eller mindre utspända mot det strömmande vattnet och pressar fågeln ner mot bottnen och husmaskarna.
Drygt domherrestor och bredbent står strömstaren på iskanten och niger på sitt arttypiska sätt, medan den vita blinkhinnan kommer och går över ögat. Så dyker han ner i vattnet och är försvunnen några sekunder, hoppar upp på isen och dänger en husmask mot isen för att få fram larven. Sedan äter han upp den mjuka larven och dyker ner i vattnet igen. Han är en utpräglad vinterbadare med en tät dun- och fjäderdräkt som är väl infettad och som effektivt håller kylan borta från kroppen.
Det händer att strömstaren gör kortare uppehåll i sitt näringssök för att nersjunken i den mjuka och värmande snön sätta i gång och kvittersjunga. De gånger man får höra strömstaren sjunga en kall vinterdag kan man inte annat än häpna över sången. Bland småfåglarna är strömstaren den enda som sjunger under vintern, trotsigt gnisslande, jollrande och kvittrande som om det bistra vinterklimatet inte skulle bekomma honom ett dyft. Maken till vintrig livsglädje får man söka efter.
Under vinterhalvåret övervintrar mellan 4 000 och 7 000 strömstarar i vårt land. Många av våra egna strömstarar tillbringar vintern i nordvästra Ryssland. De är inte många de häckande strömstararna i Finland, endast mellan 200 och 300 par varav de flesta häckar i norra och nordöstra Finland. Därmed hör strömstaren till de fåtaligt häckande fågelarterna i vårt land, men vi kan ju glädjas åt desto fler övervintrande skandinaviska strömstarar hos oss.
Det finns även en annan djurart vid strömstararnas anspråkslösa bäck, som visar att det utströmmande vattnet är av god kvalitet, och det är den fiskande uttern. Inte för att jag får se uttern vid bäcken, men ett tydligt och klart utterspår nerplöjt i snön kommer sneddande över åkern på andra sidan vägen, för att fortsätta upp för vägslänten och över till bäcken. Det finns med andra ord fisk uppe vid bäckmynningen vid sjön och förmodligen också fisk vid den nedre bäckmynningen vid den andra sjön. Så signalerar både utter och strömstare om ett levande vattendrag i det vintriga landskapet.
Text och foto: Hans Hästbacka
