Kolumni
0
0

Finlands geografiska mittpunkt

Text och foto: Hans Hästbacka

Hundra kilometer söder om Uleåborg fångar en enkel skylt vid vägen vår uppmärksamhet. ”Suomen Keskipiste” står det på skylten, Finlans Mittpunkt med andra ord, med sevärdhetssymbolen präntad efter texten.  Det är inte var dag vi passerar landets geografiska mittpunkt, som därtill finns strax intill vägen.

I sydväst står solen ännu ett streck över horisonten, när vi viker av från riksväg fyra och parkerar bredvid det enkla stenkummel som rests på platsen 1958 i dåvarande Piippola kommun, som i dag ingår nuvarande Siikalatva kommun tillsammans med tre andra kommuner efter en kommusammanslagning 2009.

Då, när det begav sig,  lade Piippola tillsammans med tidningen Suomen Kuvalehti manken till för att få saken utredd, eftersom landets mittpunkt troligen fanns någonstans inom kommunens gränser. Och mycket riktigt kunde de lantmäteransvariga efter grundliga mätningar slå ner en stadig påle i landets mittpunkt i Piippola, dock inte på den plats där stenkumlet står sedan 1958, utan på en myr 10 km nordost från kumlet.

Vilken kommun vill leda eventuella nyfikna besökare ut i väglös terräng, ut på en besvärlig myr där snön ligger djup på vintern, vattnet står stöveldjupt på hösten och mygg och bromsar plågar de fåtaliga och tappra besökarna under sommaren? Efter klokt parlamenterande i kommunens ledning, tillsammans med samarbetspartnern Suomen Kuvalehti, beslöt man rubba lite på sanningen och resa stenkumlet ett stenkast från vägen för att göra det lätt för alla tillfällighetsbesökare att improvisera en visit på plats.

I dag med skogsmarkerna uppspaltade och genomkorsade av skogsbilvägar och många myrar torrlagda och framkomliga för flertalet torde den geografiska mittpunkten vara betydligt mer lättillgänglig än för snart 60 år sedan. Men inte ens det skulle locka bilburna besökare ut i terrängen. Vi tar såna saker med ro i detta land och hastar inte ut i naturen för att se på ett stenkummel på en torrlagd myr, men viker nog av en från en riksväg bara den anspråkslösa sevärdheten finns strax intill.

Och inte bygger vi en nöjespark och ett köpcentrum på platsen, till all lycka. Det passar inte vårt kynne och är därmed dömt att misslyckas. Stenkumlet med mässingsskylten fastmurad på södra sidan, tillsammans med en gulmålad stockbyggnad i bakgrunden där kaffe och tilltug serveras på sommaren, räcker gott till för att hedra landets geografiska mittpunkt. Vill man under vinterhalvåret skåla i kaffe på platsen, får man ha det med i termos.

Vinternaturen är med på ett gott hörn under vårt lilla besök. Trots att solen hinner gå ner, medan vi ser oss omkring och tar någar bilder, är den sena eftermiddagen behagligt ljus. Midvintermörkret är passerat med god marginal och vårdagjämningen snart på kommande. Några talgoxar och pilfinkar sysslar med sitt dagliga bröd på närmaste gård, medan byns kajor drar omkring i livlig flock inför kvällens kommande nattkvist.

Dagens försiktiga plusgrad viker undan och låter ett par minsugrader ta över, när solen försvinner. I motljus är förvandlingen slående vacker. Åkrarnas snöiga och smått upptinade yta fryser till och återspeglar solnedgångsljuset i ett gyllende pusselmöster med skogsbrynet i bakgrunden tecknat i svart tusch. Där i skydd av täta ruggar av fjolårsgräs och under någon liten tätvuxen unggran morgnar sig kulturlandskapets fältharar för att ta vallodlingar och skogskanter i nattlig bruk i dygnets trygga kretsgång.

Under vår färd vidare söderut passar familjens bättre hälft på att leta reda på lite klarläggande uppgifter om landets geografiska mittpunkt, medan jag sköter rattandet och spanandet efter fyrfora klövvilt i skymingen. En god arbetsfördelning som allt som oftast ger oss mera kunskap om diverse ting i kulturen och naturen. Och mycket riktigt – den geografiska mittpunkt vi just besökt är landytans mittpunkt (fastland, öar och skärgård; dvs. land ovan vatten).

Ett fortsatt letande efter uppgifter i det rymdburna kunskapscentret avslöjar, att rikets mittpunkt (land + hav) finns inom Haapajärvi stads gränser, där vi själva bor, på tryggt avstånd från den åtråvärda mittpunkten men samtidigt inom dess välgörande kraftfält. För att luska fram den geografiska sanningen slog sig Haapajärvi i samspråk med tidningen Apu. Piippola kommun hade ju föregått med gott och resultatrikt exempel.

Även Haapajärvi behövde en trygg samarbetspartner och ett gott språkrör, inte minst för att tvinga kommunen Kärsmäki av plan, eftersom Kärsämäki norröver envisades med att vara i besittning av rikets mittpunkt. Den duellen förlorade Kärsämäki, halvvägs mellan Haapajärvi och Siikalatva, men så hade också Kärsämäki äntrat barrikaderna utan att liera sig med någon välrenommerad tidning. Detta och en hel del till lärde vi oss i vinterkvällen på väg hem från Finlands geografiska mittpunkt i Piippola i Siikalatva kommun.

Kommentit (0)

Jätä kommentti