Muut jutut
0
0

Blandad höstkonfetti

Text och foto: Hans Hästbacka

 

Strax innan de första riktiga frostnätterna brukar trädgården bjuda på en trevlig höstkonfetti, som innehåller både sommar och höst. Trädgårdens egen version av ”Fazers blandade”, en klassisk blandning av Fazers karameller. Den höstliga blandningen innehåller både färger och smaker av olika slag, där alla valörer i floran är tillåtna och ibland kryddad med överraskande fåglar.

I samma stund jag kommer ut på trappan för en liten rundvandring på tomten, flyger en grupp tranor över gården. Tranorna i två mindre plogar kommer österifrån på låg höjd. Tysta och under knappt hörbara vingsus glider de stora grå fåglarna över byvägen och hustaket för att landa på närmaste stubbåker. Kanske höstens sista tranflock på byns åkrar. Sedan tar sångsvanarna över och färgar stubbåkrarna med sina vita skepnader.

I rosenbuskaget intill trappan samsas höst och sommar som så många gånger tidigare: stora orangeröda nypon och en ensam fullt utslagen blomma på samma stam. Nyponen har mognat och kommer snart att locka till sig grönfinkar på besök. Nyponfrön är begärlig föda för grönfinkarna, som enkelt bryter sig in genom de saftiga fruktväggarna för att komma åt fröna. För rosenbuskarna går fröna till spillo, men för grönfinkarna är fröna en närande höstföda.

Antagligen borde nyponen ätas hela av hjort, rådjur eller vildsvin för att fröna skall klara sig och spridas med djurens avföring i markerna. Förmodligen sker just detta i marker på mera sydliga breddgrader, där rosenarter växer fritt i naturen och medelstora däggdjur har mer eller mindre fri tillgång till nyponen. Bärproducerande växter såsom kråkbär, lingon och lönn ”vill” att bären äts hela av trastar och sidensvansar och inte pillras sönder av domherre eller tallbit, som i likhet med grönfinkarna endast vill komma åt fröna.

Den stora och bladrika rosenblomman högst uppe på stammen blommar vackert men samtidigt förgäves. När frostnätterna kommer, fryser blomman sönder och dör bort. Men rosenblomman är en glad och fräck utmaning i den höstliga tiden och väcker varma sommarminnen till liv, då rosenbuskaget blommade för fullt och humlor, flugor och skalbaggar rumsterade i de doftande blommorna. Ett nog så levande sommarminne är humlornas envetna försök att få loss pollen i större mängder genom att gripa tag i blommans centrala delar med alla ben och surra kraftigt med vingarna. Då vibrerar hela blomman, medan pollen lossnar från ståndarna. Proteinrika pollen som humlorna matar sina larver med.

Borta vid vedidret lyser det av andra blommor bland drygt handstora gröna blad. Tre enkla ljusröda blommor i rosenhallonets täta mur. Men även för rosenhallonet är sommartiden förbi, då insekterna lockas till blommorna och sköter om pollineringen. Men de fåtaliga sena blommorna är ett tecken på att en bra och tillräckligt lång sommar varat – och samtidigt ett intressant fenomen. Vissa växter har kapacitet att blomma på nytt, om värmen räcker till under hösten. Ensamma får de dock blomma för det mesta, eftersom insekterna över lag har dragit sig tillbaka från scenen inför den kommande vintern.

Medan jag fotografer rosenhallonets sköna blommor, har jag sällskap av en orädd rödhake. Till en början hör jag endast rödhakens knäppande varningsläten inne i det täta snåret, men efter en stund tystnar den lilla skogsfågeln och kikar fram bland några stammar. Rastande och orädda rödhakar i trädgården hör till sensommarens och höstens trevligaste fågelsällskap. Nattetid flyttar de söderut, men under dagen söker de föda bland annat i våra trädgårdar, där de kilar omkring bland örter och buskage på jakt efter insekter, spindlar och mindre frön. Med sina stora mörka skogsögon håller de oss under uppsikt under våra sysslor i trädgårdarna.

Bortre vid den unga lönnen utanför köksfönstret råder full höst. Marken är översållad av lönnblad i höstens varierande färger. Lönnen har fått ersätta en gammal stor gårdsbjörk och har redan intagit den tomma platsen på ett synligt sätt. Det soliga och fria utrymmet och extra näring från den murknande björkstubben och dito rötter har gett lönnen en god start i livet.  Redan nu i sin unga uppenbarelse är den både tät- och vidvuxen och kommer med åren att bli ett dominerande gårdsträd. Lönnen är samtidigt den första av gårdens tre lönnar som färggrannt annonserar hösttid. Träd har sin egen personliga tidtabell, både när det gäller lövsprickning, blomning och lövfällning.

Även borta på liderbacken i den vildvuxna hagtornshäcken lyser det höstligt i form av rödmogna bär i rikliga mängder. Även detta år har hagtornet lyckats i sin blomning och bärsättning. De lockande röda bären hör för all del inte till trastarnas och sidensvansarnas favoriter, men när alla andra bär är uppätna, duger de nog. Ibland strax efter lövfällning, ibland först under förvintern efter det första snöfallet.

Jag kan komplettera den höstliga blandningen i trädgården med flockfibblans gula blomkorgar strax intill grannens tröskade veteåker. Här och var i den täta kantdjungeln av utlevd grönska av gräs, tistlar och fibblor lyser flockfibblans gula blomkorgar fram. En solig blomning under höstens gråmulna himmel. Den gulblommande stunden får sig en rejäl höstkrydda, när sjärtmesarnas kännspaka blandning av fina klingande och småsurrande lockläten hörs uppe i den högsta gårdsbjörken. Jag hinner se en skymt av de runda, små och lånstjärtade mesarna, innan de försvinner söderut på sitt höstliga strövtåg. Stjärtmesarnas korta och överraskande besök blir den finaste kryddan i höstens blandade konfetti.

Kommentit (0)

Jätä kommentti